Maria Mena – The Art Of Forgiveness

Första gången jag hörde norska Maria Mena var när hon hade släppt Apparently Unaffected-skivan. En skiva lika strålande som ojämn. Åtminstone om jag är domaren. Och det är jag ju. Jag fastnade blixtsnabbt för de pricksäkra sångmelodierna, de schyssta arren på låtarna och hennes sköra röst. Skivan gick på högvarv, trots att jag har något svårt för de i min mening alltför söta dur-visorna. Tyvärr blev jag inte alltför förtjust i någon av uppföljningsskivorna, så jag det var med ganska små förhoppningar jag tog mig an “Victoria”, Maria Mena’s nya skiva.

En mer positiv överraskning har jag sällan varit med om. Jag vågar påstå att den här skivan är ett pop-mästerverk. Fokus ligger betydligt mer på dramatiska melodier och harmonier och det hela är betydligt kraftfullare än tidigare. Visst finns det någon lite stereotyp dänga i mitten, och öppningslåten (titelspåret Victoria) var kanske inte sådär strålande. Majoriteten av låtarna håller en som på nålar, särskilt andra delen av skivan. Kombinationen av de mörka, ibland nästan trasiga arrangemangen och Maria’s sköra, ibland nästan docksöta röst ger en så jäkla bra stämning. Lyriken vinner också enormt på musiken, då de Maria Mena-typiska “misslyckad relation”-texterna får ett helt annat tryck.

Inser nu att jag talar om en hel skiva och inte en låt. Det är svårt att välja ut det allra bästa ur en hel säck fylld med guld, så det blir lite på måfå. Lyssna på hela skivan. Många gånger. Högt. I lurar. Och mörker.

The Art Of Forgiveness är världens bästa låt. Så får det bli. Den beskriver ganska bra hur skivan låter, med sina sockersöta verser som slås sönder av en dramatisk aggrorefräng.

Jag såg Maria Mena live på Mosebacke för någon månad sedan, vilket var helt fantastiskt. Live kom dramatiken fram ännu bättre, och musiken blev en rejäl dos hårdare och mer energisk när hennes trumslagare fick dundra på.

Maria Mena – The Art Of Forgiveness

Leave a Reply

Your email address will not be published.