Iron Maiden – To Tame A Land


Idag blir det en nostalgitripp till hårdrockens guldålder i början av åttiotalet. När jag var liten bestod mitt musiklyssnande nästan uteslutande av Judas Priest och Iron Maiden. Idag är smaken lite mer varierad, men dessa två giganter har givit ut skivor som fortfarande snurrar flitigt i skivspelaren. Med tanke på hur många hits och klassiska dängor Maiden har skrivit, blir låtvalet en aning obskyrt. Det är å andra sidan lite av poängen med denna blogg; att lyfta fram det underskattade och ibland ouppmärksammade. Med få undantag brukar Maiden lägga någon lång och episk låt sist på skivorna och skivan Piece of mind (1984) är sannerligen inte något av undantagen. To Tame A Land är en 7 minuter lång bentung, köttig historia betydligt mörkare än något annat på skivan. Efter det inledande gitarrintrot med de udda tonartsbytena säger det bara pang när tunggunget brakar loss. Det kommande gitarriffet är nog mitt absoluta favoritparti av Iron Maiden. Notera de svepande “vindmullerljuden” som väller in som piskande sandstormar i bakgrunden och bidrar till den ödesmättade stämningen. Appropå sand så handlar texten om historien Dune, skriven av Frank Herbert och senare filmatiserad av David Lynch. 

Om Dream Theater läser det här (har hört att dom brukar göra det) så vill jag bara säga att det var kul att ni gjorde en cover av just To Tame A Land av alla låtar. Tyvärr sög den dock. 

Skruva upp volymen, tänk på sand, törst och jättelika ökenmaskar och häpna över hur tung musik man kunde snickra ihop redan för över 25 år sedan. 

Iron Maiden – To Tame A Land

The Mars Volta – With Twilight As My Guide

Länge sedan senaste uppdateringen, men nu är det dags igen. Denna gång blir det vacker, psykadelisk rockballad av Mars Volta. Första gången jag hörde dessa var när de släppte debutskivan De-loused in the Comatorium, som jag fortfarande håller som en av mina favoritskivor genom tiderna. Mars Volta kan i största allmänhet vara svåra att komma överens med, då de har en tendens av spela svårt, stökigt och allmänt utflippat i många fall. Deras senaste skiva, Octahedron, är softare än tidigare album och enklare att ta till sig, även om den också har sina stunder av psykos och galenskap.

I denna låt, With Twilight As My Guide, briljerar Mars Volta med sin förmåga att skapa så vacker musik att man nästan går under. Vad handlar det om? You tell me… 🙂

http://open.spotify.com/track/5wMBHZBd8mZfZjgCUq4cdB

Text:

I’m bolted from within
from long conniving heights
The hale, it makes a special sound
that always stays into the night

She tells me I’m not capable
of what they accuse me
With no remorse I stand and say
that guilt is what I plead

My devil makes me dream
like no other mortal dreams
With a blank eye corner

The only way to see him
in the tunnel where he slept
By the longest tusk of corridors
numb below the neck

In my heart

Where he keeps them in
a vault of devil daughters

When I bend and kick in form
with twilight as my guide
In every home the ghost pays gossip
you can hear them if you try

When my quill begins to squirm
from the ashes in your urn
Your deviance is anything but faithful

My devil makes me dream
like no other mortal dreams
With a blank eye corner

The only way to see him
in the tunnel where he slept
By the longest tusk of corridors
numb below the neck

In my heart

Where he keeps them in
a vault of devil daughters

Everybody
in my dead leaves
Don’t you hide these
branches waiting

I’ve been watching
you four, two me
Don’t resign me
I’m not waiting

My devil makes me dream
like no other mortal dreams
With a blank eye corner

The only way to see him
in the tunnel where he slept
By the longest tusk of corridors
numb below the neck

In my heart

Where he keeps them in
a vault of devil daughters